Trevligt återseende med Garmisch Partenkirchen

Vi spenderade två-tre dagar i Garmisch Partenkirchen på en roadtrip med personbilen för några år sen och vi tyckte det var en trevlig stad.  Dessutom finns det mycket att se och göra runt i kring staden.  Tyvärr fick vi åka därifrån utan att ha fått gjort det viktigaste på listan, så nu var det dags för ett nytt försök!  Efter ett par dagar i väderexil efter våra dagar i Oberstdorf , så var vi nu äntligen i Garmisch Partenkirchen igen.  Denna gång med goda utsikter att äntligen få besöka Tysklands högsta fjäll, Zugspitze, i bra väder.

Vi tog in på Wohnmobilhafen Zugspitzblick i Grainau, precis söder om Garmisch Partenkirchen.  Där fick vi en härlig utsikt mot Zugspitzmassivet.  Vi kom till ställplatsen på en lördag och alla vädersajter hintade om att måndag skulle bli en bra dag för topptur.  Man vill ju gärna ha klart fint väder när man ska upp på nästan 3000 meter!  Att turista på måndag i stället för i helgen är ju dessutom ofta bra med tanke på köer.  Vi valde därför att lite på vädersajterna och planerade topptur två dagar senare.

Härlig utsikt från ställplatsen.

Cykeltur, tyvärr ingen vandring.

Även söndagen bjöd på bra väder så vi tog cyklarna och cyklade mot hoppbackarna i Garmisch Partenkirchen.  Det blev en sju kilometers cykeltur på fina cykelvägar i härligt pittoreskt landskap med fjällen i bakgrunden.  Hur härligt som helst!  Planen var att ta oss till utgångspunkten för en vandring i ravinen Partnachklamm, men det visade sig att den var stängt.  Efter lite undersökningar fick vi reda på att den förmodligen skulle vara stängt hela juli, så det var bara att skjuta på den vandringen till nästa besök!  I stället blev det en lätt lunch och lite förfriskningar på restaurangen som ligger i botten av hoppbackarna.  Området här och ”toppturen” upp till hoppkanten gjorde vi på förra besöket.

Härlig omgivning att cykla i.

Hoppbackarna i Garmisch Partenkirchen

Äntligen besök på Zugspitze!

Sen blev det äntligen måndag och vi vaknade till molnfri himmel.  Även de toppar som haft ”nattmössa” på sig nästan jämnt under helgen hade fått titta fram! Vilken tur med vädret!   Vi hade fått rådet att vara tidigt ute och vid halv tio stod vi på busshållplatsen och väntade på bussen till Eibsee.  Eibsee är den tyska utgångspunkten för att ta sig till Zugspitze.  Busskort ingick i turistskatten vi fick betala på ställplatsen och bussen gick cirka en gång i timmen.  Bussen blev så full att chauffören fick neka folk på ett par hållplatser, så vi blev lite oroliga för trängsel, men sen hoppade nästan hälften av på det vi tror var en utgångspunkt för en vandring och det blev lite lugnare igen.

Väl framme i Eibsee visade det sig att många från bussen skulle ut på vandring runt Eibsee och inte upp på toppen, så det var ingen större trängsel för att köpa biljett.  Vi kom faktiskt med första gondol upp till toppen.   Det finns två sätt att ta sig till toppen och när man har köpt en biljett väljer man själv hur man vill åka.  Man kan välja att åka en stor gondol hela vägen till toppen eller man kan ta ett tåg som går delvis inne i fjället och sen en mindre gondol.  Den mindre gondolen kan man åka obegränsat på sin biljett och man kan även välja att åka upp den ena vägen och ner den andra vägen.

Vi valde som sagt att åka den stora gondolen upp till toppen.  Den öppnades i december förra året och är toppmodern.  Den har plats för 120 personer, den har världens högsta höjdskillnad i en sektion med nästan 2000 meter, och den har världens längsta spann i en sektion på drygt 3000 meter.  Gondolen blev rätt full, men vi hade hyfsat utsikt både uppåt och neråt genom glasrutan i golvet!

Zugspitzgondolen

Väl uppe på toppen drabbades vi båda i olik grad av ”höjdsjuka”.  Jag fick lite svindel och kände mig yr till och från och Pär blev lite illamående.  Det pågick mycket byggarbeten på toppen och det blev lite rörigt på en del ställen.  Men vi fick kollat på utsikten åt alla håll och vi gjorde även ett snabbesök i Österrike.  Gränsen går nämligen där uppe på toppen och det går även en bana upp från Österrike.  Vi stod ett tag och tittade på de som klättrade sista biten upp till korset på toppen, men konstaterade att vår fysik kombinerat med ”höjdsjukan”, inte tillät nån klättring för oss i dag.

”Gipfelkreuz” helt på toppen av Zugspitze

Det blåste rätt mycket på vissa platser där uppe på toppen och det var lite kyligt, men det var molnfritt under hela vårt besök.   Senare på dagen mulnade det på och inte länge efter att vi var tillbaka på ställplatsen hade fjälltopparna mössor.    Vi hade med andra ord jättetur med vädret.  På grund av illamåendet valde vi att ta den stora gondolen ner igen igen också.  Om det blir en nästa gång, så får strategin bli att att tåget upp för att acklimatisera oss lite innan vi åker helt upp till toppen med den mindre gondolen.

Härlig färg på Eibsee, nästan 2000 meter längre ner!

Mysiga Garmisch Partenkirchen

Vårt busskort kunde även användas för ett besök i Garmisch Partenkirchen, så det blev ett par turer dit också.  Vi strosade runt och shoppade lite och kollade på fina väggmålerier och bågnande balkonglådor precis som i Oberstdorf.  Vi åt också ute en dag och då blev det ett besök på restaurangen Zum Wildschutz som vi blivit tipsade om på Facebook.  Det var en restaurang med traditionell tysk mat, men vi valde lite otraditionellt en burgare.  Det var en mycket god burgare med viltkött dock!  Vi skickar gärna rekommendationen vidare!

Både Oberstdorf och Garmisch Partenkirchen har visat sig vara jättetrevliga städer vid foten av Alperna.  Vi kommer gärna tillbaka för lite mera aktiva besök! Vi har även pratat om att besöka städerna i samband med några av de vintersportarrangemang som är här varje år.  Skidskytte eller backhopparveckan står speciellt högt på listan!