Resans första problem

Tills nu har vi inte haft några problem alls som är värt att nämna på de tre månader vi varit på resa.  Allt har fungerat bra och vi har inte råkat ut för något.  Helt otroligt tycker vi, då det alltid brukar hända något.  Även om man är förberedd på att något kan hända så passar det ju aldrig riktigt att få oväntade problem.  Efter att jag fastnade i en snöstorm för några år sen har jag dock blivit bättre på att hantera denna typ av utmaningar.   Denna gång visade det sig inte vara så allvarligt, men det toppade sig med flera små saker på en gång.

Andra kvällen i Traben-Trarbach kom det inte längre vatten från kranen i köket när vi öppnade den.  Det kom ett par glosor och ett djupt suck, sen plockade vi fram instruktionsboken och gjorde lite praktisk felsökning.  Det kom vatten på badet, så det kunde inte vara pumpen.  Sen plockade vi isär kranen och det visade sig vara kabelbrott på mikrobrytaren inne i kranen.   Efter konsultation i en facebookgrupp lät det som det var ett vanligt problem.  Man kan byta brytaren eller hela kranen för att lösa problemet.  Brytaren kostar 50 kr och en ny kran från 1000 kr och uppåt.

Den där sladden ska sitta fast i den svarta brytaren…

Genom att öppna kranen på badet drog pumpen i gång.  På så sätt kunde vi få vatten även i köket.  Det kan man ju leva med några dagar, det går bara åt lite mera vatten.  Vi var glada att det inte var vattenpumpen eller något annat elektriskt, men vi vi bestämde oss i alla fall för att ändra våra planer lite för att försöka fixa problemet.

Vi hade haft några sköna dagar längs Mosel och hade egentligen tänkt oss ytterligare nån dag i Traben-Trarbach och kanske ett besök i Benkastel-Kues innan vi åkte till Trier.  Trier är ju lite större och där finns en filial av husbilstillbehörs- och campingebutiken Fritz Berger som vi redan planerat att besöka.  Jag har gett upp jakten på de perfekta fotpallarna och vi hade bestämt oss för att köpa klappstolar som ”alla andra” använder som fotpallar.  Kanske kunde det finnas en mikrobrytare eller en ny kran där också? Vi har inte varit så nöjda med kranen som satt i från början då den öppnades när man öppnade och stängde locket till diskhon när kranen stod i varmvattenläge.  Vi var med andra ord öppna för ett byte.

Vi valde att åka längs Mosel hela vägen till Trier även om det finns en kortare och snabbare väg från Traben-Trarbach.  Mer bråttom var det inte.  Moseldalen är otroligt vacker och vi körde förbi många små städer, ställplatser och campingar som vi hoppas återkomma till!

Väl framme i Trier åkte vi direkt till Fritz Berger som ligger bara några hundra meter från ställplatsen där vi hade planerat att övernatta.  Tyvärr fanns det inget vi behövde för att fixa vattenkranen, men vi hittade vinglas i plast för att ersätta de i glas vi hade med hemifrån, då vi råkat ha sönder ett.  Vi hittade även en klappstol och en bordsskiva att lägga på för att kunna ha ett litet sidobord eller när vi inte behöver det stora.

Tyvärr hittade vare sig vi eller personalen mera än en klappstol trots att det stod att dom skulle ha tre i deras system.  Vi ville ju ha två så vi fick varsin.  Personalen kollade dock med en annan Fritz Berger-butik som låg femton minuter bort och dom reserverade två åt oss där.  I stället för att åka till ställplatsen några hundra meter bort åkte vi alltså femton minuter tillbaka på samma väg som vi kommit och sen 15 minuter tillbaka till ställplatsen.  Glada för att vi äntligen fått fotpallar, men lite trötta efter en lång dag på farten och för att vi inte kommit närmare något lösning hittade vi en plats på ställplatsen Trier.  Den ligger ju också längs Mosel, så vårt Moselavsnitt var inte helt över än!

Vi hade knappt parkerat innan Pär försökte hitta ett bättre temporärt sätt att starta vattenkranen i köket.  Bra tänkt, men då gick säkringen till pumpen.  Vi hade inga extra säkringar med oss, så jag tog cykeln bort till Fritz Berger där jag sett att dom hade ”säkringspaket”.  Det fanns dock bara ett paket och det fanns bara en säkring av varje i påsen.  Med tanke på Mr. Fixit´s bra idéer så tänkte jag att det kunde vara bra med flera av just den storleken som strulade.  Cykelturen gick därför vidare till en bilfirma i närheten och ytterligare fem säkringar av den aktuella typen införskaffades.  Tills nu har vi bara bytt en, men nu har vi i alla fall ett litet säkringsförråd för framtida händelser!

Väl tillbaka till husbilen var det drygt 35 grader och solen låg på och jag var varm efter cykelturen.  Dessutom sliten och trött efter dagens strapatser,  så jag ville ta ut markisen.  Då hade den fastnat i ena sidan och vi fick strula ett bra tag i värmen innan den till slut gav efter för lite hårdare tag….  Som tur var hade Pär samtidigt fixat mat och det var bra för mat- och sovklockan att få justerat blodsockret lite!

Under kvällen hittade vi via internet en husbilsfirma som låg cirka åtta kilometer bort.  Vi bestämde oss för att cykla dit dagen efter för att kolla om dom hade delar och kunde hjälpa oss.  Jobbet trodde vi inte skulle vara värre än att vi kunde göra det själv.  Efter frukost började vi göra oss redo och får då se att jag hade punktering på min cykel.  Först vattenkranen, extraresan för fotpallarna, markisen och nu punktering i denna värme som tappar en på energi från början… Extra slang hade vi i alla fall med, och Pär har bytt några slangar tidigare, så det gick i alla fall snabbt att fixa.  Punkteringen fick jag förmodligen när jag var tvungen att ta en tur ut i spenaten på grund av en mötande lådcykel som antigen inte hade koll på högertrafik eller helt enkelt inte hade kontroll över cykeln.

Punktering!

Ställplatsen i Trier ligger vid Mosel och när punkteringen var lagat kunde vi cykla längs floden nästan hela vägen till firman.  Jag som haft på min lista inför resan att cykla längs floder kunde göra ytterligare en check i den boxen! Jag var ju även ute och cyklade längs Rhen i Rüdesheim.  Firman hittade vi utan problem, men trots att de hade Carado i listan över husbilar de gjorde service på, så fanns varken mikrobrytare eller vattenkran av rätt typ hemma.  Vi fick dock erbjudande att komma förbi dagen efter för så en tekniker eventuellt kunde bygga om det, men det tackade vi nej till.  Vi kände inte för någon ombyggnation.  Firman hade åtminstone skön AC så vi kunde kyla ner oss lite innan det var dags att cykla tillbaka!

Römerbrücke över Mosel i Trier.

På kvällen googlade vi lite mera och hittade en Caradoverkstad som låg längs vår rutt nån vecka fram i tid, så jag mejlade dom.  Efter ett par dagar fick vi till svar att dom precis hade fått hem nya vattenkranar och att vi var välkomna förbi.  Även om lösningen låg nån vecka fram i tid, så lugnade vi oss med detta.  Mikrobrytaren verkade bara att få tag på via postorder eller på Conrad-butiker.  Men inget av detta passade in i våra planer för tillfället.

Dag två i Trier hade vi som mål att få klippt oss och få gjort lite sightseeing.  Klippningen löste sig på en drop in salong på väg in till staden, så nu har vi sköna sommarfrisyrer igen.  Sen spanade vi in vackra Martkplatz och så klart Porta Nigra.  Sen ville vi se Amfiteatern.  Vi såg att det var något på gång där, men betalade inträde och gick in.  Sen fick vi se att det som var på gång var ett scenbygge mitt på den öppna platsen i amfin.  Det vi fick se var alltså mer eller mindre en byggarbetsplats.  Nere i grunden under amfin hade dom satt upp extra stöd som inte passade in i den gamla miljön.  Det är inte ofta jag klagar, men jag frågade faktiskt om dom menade allvar när dom lät oss betala full pris för detta.  Svaret var en axelryckning och att vi borde ha sett det själva innan vi betalade!

Porta Nigra i Trier

Efter dessa struliga och allt för varma dagar, och faktiskt en natt med dålig sömn på grund av värmen, bestämde vi oss för att det får räcka med Trier för denna gång.  Trier har ju ingen skuld i värmen eller våra problem och vi kommer gärna tillbaka, men just vid det där läget behövde vi hitta en svalare plats.

Innan vi lämnade Trier passade vi på att fylla vår gasolflaska.  Enligt de undersökningar vi gjort på nätet är firman i Trier ett av få ställen i Tyskland som fyller svenska flaskor.  Nu har ju vi en koppling som gör det möjligt att fylla med en vanligt tysk anslutning, men vi tänkte i alla fall passa på.

Nån vecka efter Trier var det så dags att besöka Wohnmobile Vogel och kolla på vattenkranar.  Det är en familjefirma och Fru Vogel kom i håg mejlet och hämtade en kran.  Den såg helt annorlunda ut än den vi hade i bilen, så vi gick ut för att jämföra och kolla hur den nya skulle passa.  Då fick vi reda på att kranen som att i vår husbil inte var original.  Vi tyckte ju som sagt att den hade lite dumma saker för sig, och då fick det en förklaring.  Vi bestämde oss för att slå till på en ny originalkran och det visade sig även att dom hade tid att byta åt oss.  Nån timme senare åkte vi därifrån och hade även köpt ett par andra småsaker och fått några inside tips från erfarna Caradofolk! Dom hade varit i branschen i 20 år och inne i kontorslokalerna hängde foton på alla som köpt husbilar hos dom.  Det behövdes ingen tapet om man säger så!  Som en liten kuriosa såg vi att dom till och med sålt en husbil till Uppsala.

Äntligen ny kran och allt fungerar igen!

Det toppade sig med diverse småstrul och krossade förhoppningar där i Trier, men nu funkar allt som det ska igen!  Nu hoppas vi att ni hjälper till att hålla allt ni har för att det inte dyker upp flera problem på resan!