Fricamping med spöken som närmsta granne!

Äntligen var det dags åt åka ut med husbilen igen, och nästan helt oplanerat blev det fricamping med det som sägs vara ett av Sveriges mest hemsökta hus som närmsta granne! Tack vare sociala medier så blev det dessutom en liten återträff med två av de andra husbilarna från resan Strandkorgsutmaningen som vi var på i maj. För att förtydliga, så är det inte husbilsvännerna vi räknar som spöken…

När vi åkte hemifrån hade vi ett planerat resmål som visade sig inte fungera efter att en av de andra husbilarna varit där och kollat. Några meddelanden senare blev det bestämt att vi skulle göra ett försök att träffas vid Ängsö slott, som ligger vid Mälaren cirka två mil söder om Västerås. Där finns det härligt kulturlandskap, många fina promenadslingor och, som sagt, ett slott där det spökar!

Det spökar på Ängsö slott

De första omnämningarna av gården Ängsö är från 1100-talet, men byggnaden som den ser ut i dag färdigställdes på 1740-talet. Slottet ägs av Westmannastiftelsen och nyttjas numera endast som museum. Det finns möjlighet att göra besök under sommartid. Vi som inte hade planerat något nöjde oss med att kolla på slottet och kyrkan från utsidan.

Brandklipparen och Hovnarren

Tyvärr såg vi inga spöken, men vi besökte två minnesstenar som hade anknytning till spökhistorierna. Den första var till hästen Brandklipparen som var med Karl de XII i slaget vid Fredrikstens fästning i 1718. På väg tillbaka till Stockholm tog hovnarren med sig Brandklipparen och tog tjänst på Ängsö slott. Hästen blev en natt upprörd och slet sig. Kanske hade den sett ett spöke? Mitt i stressen sprang den rakt in i kyrkomuren och dog. Några år senare dog även hovnarren och det sägs att han vandrar på ägorna i en grå kappa.

Cottilion

Det andra spöket vi hälsade på var hunden Cottilion som sägs ha dött vid sin härskarinnas fötter på Ängsö Slott. Det spöket ger sig till känna genom et raspande ljud i matsalens golv.

Brita Bååt

Det tredje spöket är skepnaden av ägarinnan Brita Bååt som sägs vandra genom Kungarummet och in i den stora balsalen klockan åtta på kvällen. Hon sägs vara en mycket elak kvinna och ska ha överlevt två makar. För att göra en lång historia kort, så gick hon för tidigt i till kyrkan när hon skulle till julottan. När hon öppnade kyrkporten mötte hon benrangel som höll mässa i kyrkan och två vålnader anföll. Troligen hennes två döda män. Den ena högg med en värja och träffade slöjan och den andra slängde en stor sten som missade. Tre dagar senare dog hon av chocken. Värjan hänger i dag i kyrkan och stenen, som kallas blodstenen, är inmurad i kyrkogårdsmuren.

Förutom de tre spökena så finns det en guldkedja som Johan Sigismund ska ha vunnit i tärning mot djävulen. Djävulen var så klart inte glad och ska ha sagt något i stil med att ”Denna kedja får aldrig bäras av någon annan än herren till Engsö slott. Eld och brand kommer att härja, om den någonsin förs härifrån.” Det intressanta i sammanhanget är att det har varit två bränder på Ängsö efter detta, båda i samband med att kedjan inte fanns på plats!

Fricamping och återträff med husbilsvänner

Vid Ängsö slott finns det en stor parkering där vi planerade att fricampa. Platsen finns med i någon av ställplatsapparna, men vi kände även till den sen vi var där och vandrade för ett par år sen. På platsen fanns det bänkar, utedass och soptunnor. Vi har fricampat några gånger tidigare, men som oftast tar vi in på ställplats eller camping, så det var trevligt att få utforska fricampinglivet med grannar.

När vi kom fram hade Christer och Petra precis parkerat och efter att ha snurrat runt och letat en yta utan för mycket lutning var vi också klara för helg! Efter en liten matbit blev det promenad runt slottet och kyrkan och sedan längs stigar och vägar ner till Mälaren där vi fick se en fin solnedgång. Det ligger en hel del geocacher i området, några hade vi hittat tidigare och några passade vi på att leta reda på när vi nu var ute och promenerade.

Förmiddagen efter blev det en ny runda för att logga några cacher innan även B-M och Lars svängde in på parkeringen. Sen blev det en mycket trevlig eftermiddag och kväll med mycket skratt och samtal om allt möjligt kring resor och husbilsliv. Det verkar som teman att diskutera och berätta om aldrig tar slut när vi har husbilarna som gemensam nämnare!

Efter en regning kväll och natt kom en grå söndag, men det blev ytterligare en liten promenad i området innan det blev kramkalas och vi åkte åt vart sitt håll. Det var jättetrevligt att träffas igen och Ängsö är verkligen ett trevligt område för vandring och fricamping.

Har du varit vid Ängsö och hälsat på spökena?