Vilda, Vackra Vildmarksvägen

Vi blev uppmärksamma på Vildmarksvägen i en husbilsgrupp på Facebook i samband med att vi blev husbilsägare för tre år sedan. Senare samma sommar blev det av att åka ett varv. Vi åkte motsols, för det hade vi hört skulle vara den bästa upplevelsen. Och visst var det häftigt när vi i trakterna av Klimpfjäll fick syn på snöklädda toppar. Vi tog inte särskild lång tid på oss det året och stannade endast vid några få platser som låg nära vägen. Till exempel har vid Stekenjokksplatån. Där blev det fika inne i husbilen på grund av alla myggor!

Rundan den gång avslutades med en fantastisk solnedgång på campingen i Gäddede innan vi dagen efter endast körde resten av vägen till Strömsund.

Sen förra resan har jag gått med i Facebookgruppen ”Vi som åker Vildmarksvägen” och det är inte svårt att inspireras till att åka Vildmarksvägen om man kollar in där… Vildmarksvägen öppnas varje år 6:e Juni, nyplogad med flera meter höga plogvallar och en kö av husbilar, motorcyklar och bilar som väntar på att få åka på öppningsdagen. Troligen står vi där något år med!

När vi åkte hemifrån på årets semester var det inte alls bestämt att vi skulle åka Vildmarksvägen, men allt eftersom vi kom närmare så ställde vi in siktet på att åka dit, och vi ångrar inte! Vi tar det dag för dag. Här kommer vår runda dag för dag. Vi hade så härligt väder att vi gärna ville ha tid till att njuta lite, det är med andra ord inga problem att hinna mera varje dag om man vill.

Dag 1 – Gubbhögen

Denna gång valde vi att åka medsols med start i Strömsund då planen var att fortsätta norrut efter Vildmarksvägen. Första övernattningen gjorde vi på Gubbhögens Naturcamping. Ett mysigt ställe med dass, vatten, ett litet kök, soptunnor, ett par stugor som hade stängt pga corona, en grillkåta och en fin brygga. Frivillig betalning till ett swisch-nummer som fanns på anslagstavlan.

Dag 2 – Hällingsåfallet och Lia Ranch

Efter Gubbhögen var siktet inställt på Hällingsåfallet. Det finns två vägar dit, en lite längre som man kan ta av på ett stycke efter Gubbhögen och en på knappa två mil som man kan ta från Gäddede. Vi missade den första avfarten som skulle ha varit kortare totalt med tanke på vart vi kom i från, men det blev en kortare sträcka på grusväg. Enligt Google Maps skulle det ta cirka femton minuter längre den vägen vi åkte, och vad är femton minuter när man är på semester? Grusvägen var fin med gott om mötesplatser och vi såg gott om både husbilar och husvagnar.

Det finns två parkeringar, en där man får gå ett par kilometer längs Sveriges största kanjon motströms tills man kommer till fallet. Detta valde vi att spara till nästa gång och åkte i stället fram till den lite större parkeringen som endast ligger ett par hundra meter i från fallet. I området vid parkeringen och fallet fanns det gott om bänkar att rasta vid och även dass för den som behöver.

Vilket häftigt fall! Vi har förstått att det var höga vattenflöden i år och det har så klart betydelse, men vilka krafter det blir. Själva fallet är 43 meter rakt ner i kanjonen och i vattendimman bildades regnbågar. En och annan dusch fick vi också när vi gick runt och kollade och fotograferade från alla håll och kanter. Bilderna kan inte göra upplevelsen rättvisa, men här har ni några (en film finns på min Instagram).

Förra gången övernattade vi som sagt i Gäddede och det är en fin camping, men vi tyckte det skulle bli för tidigt att stanna där denna gång, så vi åkte vidare och tog in på Lia Ranch. Vi åkte medvetet förbi Ankarede då vi tänkte besöka den samiska kyrkstan i Fatmomakke. Korallgrottan som ligger precis innan Lia Ranch har stängt på grund av corona i sommar, så där blev det inte heller något stopp. Som ni förstår så finns det så mycket att göra längs Vildmarksvägen att det räcker till flera resor!

Campingen vid Lia Ranch hade allt man behöver och vi fick en trevlig kväll med vågskvalp vid vår plats nära vattnet. Det ska finnas möjlighet att göra en vandring därifrån, men det var fortfarande för blött på stigen, så vi gick en liten kvällspromenad på grusvägarna i området.

Dag 3 – Gaustafallet och Stekenjokkplatån

Vi hann inte alls köra långt på dag tre innan vi stannade för detta:

Lite längre fram blev det ett stopp vid Gaustafallet. Det fanns en rymlig parkeringsficka vid vägen själva fallet ligger endast en kort promenad från vägen. Även här var det stora vattenmängder och så häftigt att kolla på de mäktiga krafterna i vattenfallet. Gaustafallet hade dessutom en härlig turkos färg och även här fick vi se regnbågar i vattendimman.

Endast ett par veckor efter att vägen öppnades med upp åt sju meter höga plogvallar låg det mycket snö kvar i terrängen och vi hittade fortfarande plogvallar som var lite högre än mig.

Det är en häftig känsla att köra in det snötäckta landskapet uppe på platån, ja det var häftigt även utan all snö förra gången. Vidstrakta vyer med toppar runt kring och natur som vi som bor längs kusten inte ser varje dag. Vi stannade på några av parkeringsfickorna och kollade innan vi parkerade på en av de stora parkeringarna uppe på platån för att stå där över natten. Och trots att det var gott om husbilar och husvagnar som tänkt likadant så kändes det inte trångt.

Eftermiddagen och kvällen spenderades med att njuta av det härliga vädret samt spana på fåglar och renar med kikaren som fick komma fram för första gång på resan. Kvällen avslutades med solnedgång. Inte den mest spektakulära, men ändå!

Morgonen efter tog vi oss god tid till frukost med de samma vyerna

Dag 4 Norgefarargården, Trappstegsforsen och Stalon

Sista dagen längs Vildmarksvägen för denna gång började som sagt med en härlig frukost. Från början hade vi tänkt åka till Fatmomakke, men vi hade hört ryktas om dålig väg dit och det kände vi inte för denna dag, så vi första stopp denna dag blev vid Norgefarargården i Klimpfjäll. Tyvärr var den inte öppen, men det var ett trevligt ställe med härlig utsikt! Jag har jo norskt pass, så det är alltid lite extra intressant med platser som har kopplingar till Norge. Detta var en plats där handelsresanden samlades inför den fortsatt resan till handelsplatserna i Kroken och Mosjön i Norge.

I Klimpfjäll finns även en vandringsslinga som heter ”Sju forsar” som står på listan för en senare runda runt Vildmarksvägen. Även Rödingklämman i Saxnäs får vänta då det var fullt på parkeringen där.

Nästa stopp blev i stället vid Trappstegsforsen där vi stannade förra gången också. Även detta ett imponerande fall som hade högt vattenflöde vid vårt besök. Här var det mycket trafik och det finns även en souvenirshop och möjlighet att få sig något att äta och även övernatta. Våfflorna med hjortronsylt verkade populära. Vi försöker undvika folksamlingar denna sommar, så vi nöjde oss med att kolla på och fotografera Trappstegsforsen innan vi åkte vidare.

Vi åkte vidare och upp på utsikten vid Stalon. Vi fortsatta även upp längs grusvägen efter utsikten och vände helt uppe på toppen där det verkade vara ett flygfält för småflyg. Från utsikten kunde vi se ner till platsen vid älven som är utmärkt i ställplatsappen och där vi tänkte oss att avsluta vår runda runt Vildmarksvägen för denna gång.

Vid Kultsjöån hittade vi denna fina plats där vi återigen kunde njuta av det härliga vädret med fin utsikt. Morgonen efter tog vi oss god tid till frukost utomhus innan vi åkte sista biten av Vildmarksvägen till Vilhelmina och fortsatte vår resa norrut på 45:an.

Trots att det i sociala medier verkar som att ”alla” åker Vildmarksvägen i år tyckte inte vi det var speciellt mycket trafik längs vägarna. Vid några av sevärdheterna blev det lite folksamlingar, men det var aldrig någon fara. Vi kom i och för sig relativt tidigt fram till våra övernattningsplatser så det var heller aldrig något problem.

Fram till tionde juli får man inte vistas i terrängen uppe på Stekenjokk på grund av fågellivet och renkalvarna och en del andra ställen var det helt klart för blött i terrängen så här tidigt.

Jag har inte ens nämnt alla ställen längs vägen i detta inlägg, men som ni kan se så är det flera ställen kvar att besöka och mycket att göra längs vägen, så vi kommer tillbaka! Jag ser för mig att vi kommer att stå i kö på öppningsdagen vid något tillfälle och att det kan bli en höstresa med lite vandringar förutom de sevärdheter som kvarstår.